Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
125
XXIII.
Olenins liv förflöt enformigt. Med befälet och kamraterna
hade ban föga att göra. En rik volontärs ställning i Kaukasien
är i det avseendet ytterst behaglig. Han slapp såväl tjänstgöring
som exercis. Efter expeditionen han tagit del i hade han blivit
föreslagen till officer, och under väntetiden lämnades han i fred.
Officerarna ansågo honom för aristokrat och bemötte honom
av den anledningen högdraget. Kortspelet och dryckeslagen
roade honom inte, och ban å sin sida undvek också officerarnas
sällskap och officerslivet i stannitsan.
Officerslivet i stannitsorna haf sedan länge sina utbildade
former. Liksom varje volontär och officer i en fästningsgarnison
regelbundet dricker porter, spelar knack och resonerar om
belöningar för expeditioner, dricker han i stannitsorna regelbundet
tjichir med värden, trakterar flickorna med pepparkakor och
honungsdricka och blir alltid förälskad i någon och gör henne sin
kur; ibland gifter han sig till och med. Olenin hade alltid levt
efter sitt eget huvud och hyste instinktiv motvilja mot de
upptrampade stigarna. Även här följde han ej den kaukasiske
officerns vanliga levnadsordning.
Han vaknade i dagningen. Efter att ha druckit te och suttit
ute på sin förstukvist och beundrat solen, bergen och Marjanka,
iförde han sig en trasig skinntröja och de blötta pjäxorna som
kallas »pojsni», stack dolken innanför bältet, tog bössan och en
påse med matsäck och cigarretter, lockade på hunden och styrde
vid sextiden på morgonen sina steg mot skogen bakom stannitsan.
Klockan sju på kvällen återkom han hungrig och trött, med
fem, sex fasaner innanför bältet, ibland också med något
storvilt. Påsen med matsäcken och cigarretterna hade han inte
öppnat ens. Om tankarna i hans huvud hade legat radade på
samma vis som cigarretterna i påsen, skulle man kunnat
konstatera att inte en enda tanke hade rört sig inom honom under dessa
fjorton timmar. Han återkom hem moraliskt och fysiskt stärkt
och ogrumlat lycklig.
Han skulle ej ha kunnat säga vad han tänkt på under alla
dessa timmar. Det var inte tankar, inte hågkomster, inte
drömmar som dragit genom hans huvud -— det var litet av alltsammans.
Ibland överrumplade ban sig själv med frågan vad ban tänkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
