Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Oscar i Ryssland eller det olycksbringande famntaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan löjtnanten dragit ett par djupa suckar,
meddedelade han följande:
»Under det jag väntade på eder körsvens återkomst
från bryggan, hade jag märkt, att folkmassorna i parken
någorlunda skingrat sig, så att jag tydligen kunde se,
huru tvenne af lägsta klassens polismän (ett par s. k.
Budotschnick’s), gingo af och an just på den plats, der eder
svåger, såsom ni nu förmodligen hört af denne herre, blef
så hastigt inryckt i trängseln. Jag gick derföre dit öfver,
för att möjligen, genom fogligt framställda frågor, utleta,
huru det vid hans försvinnande tillgått, och hvart han
kunde hafva tagit vägen. Att jag inledde samtalet med
att gifva dem begge en jemförelsevis hederlig
drickspenning, det faller af sig sjelft för hvar och en, som
någorlunda känner den ryska folkkarakteren. De begynte nu,
med liflig hastighet, språka begge om hvarandra, ibland på
samma gång; och sedan jag måst göra flera frågor om
åtskilligt, som i deras framställning var oredigt, fick jag
ändtligen följande klart för mig: »Strax efter den der
fina, tyska herrns inskuffande bland folkhopen, som var
orimligt sammanpackad, hade han, under sina bemödanden
att komma lös, börjat utdela knuffar och sparkar till
höger och venster, ty han tycktes vara mycket uppbragt; och
då han, som litet emellan tittade åt det håll, der den
kejserliga wursten höll stilla, blef varse att en karl bar ett
fint fruntimmer i sin famn inåt skogen, utan att hon
syntes göra det ringaste motstånd, blef han alldeles ursinnig;
han höjde sin knutna näfve hotande i vädret, hans mun
fradgades och han gaf ifrån sig ett hemskt ljud, snarlikt
ett vilddjurs rytande. Men ej nog dermed, utan då vi ville
hålla honom fast, emedan han tycktes hafva mistat
förståndet, så öfverföll han oss med hugg och slag. Vi
hvisslade då i våra signalpipor, och fingo sålunda hastig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
