Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Kontinentalsystemets tillkomst och yttre förlopp. Berlin- och Milanodekreten 1806 och 1807 — Orders in Council 1807 — Förenta staternas själfblockad 1807—1812 - Kontinentalsystemet i Europa 1808—1812
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONTINENTALSYSTEMET I EUROPA 1808—1812
105
mism grep emellertid omkring sig i England under 1809 års lopp,
tack vare den expansion kolonialhandeln undergick.
1810 skulle däremot bli ett svårt pröfningens år för båda de stora
motståndarna och detta såväl politiskt som ekonomiskt. Redan i
januari hade Sverige, som längst af fastlandsstaterna motstått
kontinentalsystemet, genom freden i Paris måst förbinda sig att utestänga
engelska fartyg och varor utom salt — en munnens bekännelse som
visserligen ej blef af större betydelse, då amiral Saumarez med sin engelska
eskader upprätthöll oafbruten vänskaplig förbindelse med landet t. o.
m. sedan Sverige tvungits att förklara England krig i november. Långt
större ändring medförde därför händelserna på Nordsjökusten, i det
att Napoleon blef alltmer öfvertygad om omöjligheten att framtvinga
själfblockadens efterlefnad längre än hans eget direkta välde sträckte
sig. Därför följde slag i slag först (i mars) afträdelse af södra Holland
till floden Waal, därpå hela Hollands införlifning (i juli), efter att
Na-poleons bror Louis abdikerat och flytt ur landet, samt slutligen (i
december) annexionen äfven af hansestäderna, den förut till
konungariket Westfalen lagda kusten af Hannover, Emsdepartementet i
stor-hertigdömet Berg, Lauenburg och efter någon tvekan Oldenburg, så
att Frankrike omkring årsskiftet 1810—11 sträckte sig utefter hela
Nordsjökusten och Holsteins gräns upp till Östersjön vid Traves utlopp.
Samtidigt fullföljdes aktionen utefter Östersjöns sydkust genom
ständigt våldsammare hotelser emot dess tre ägare, det hjälplösa men i
hvarje lifsyttring mot Napoleon fientliga Preussen, Mecklenburg och
Sverige som innehafvare af svenska Pommern.
Just i Östersjön inträffade emellertid före årets slut en alldeles
om-hvälfvande händelse, den starkaste möjliga yttre stöten emot den
geografiskt till stor del färdiga byggnaden: Rysslands affall. Detta hade
en mångfald orsaker, men motsatsen kom till synes, då kejsar
Alexander afböjde Napoleons begäran på hösten 1810 att låta konfiskera en
stor flottilj af i Östersjön seglande handelsfartyg under olika neutrala
flaggor; och den slutliga emancipationen betecknades genom det steg
Alexander tog på årets sisfa dag genom sin ryktbara tullukas den 19/31
december. Härigenom beläde han nämligen med höga, delvis
prohi-bitiva tullar landvägen inkommande varor, d. v. s. i verkligheten den
franska bundsförvantens, men med lägre tullsatser sjöledes inkommande
varor. Visserligen gällde det senare ej till namnet engelska produkter,
som formellt voro importförbjudna såsom fiendegods, men i
verkligheten kunde de tydligen på detta sätt utan svårighet komma in under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
