Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jemeljan Piljaj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det återstår oss ingenting annat än att ge oss i väg
till saltverken! Det är ett förbannat saltgöra förstås, men
vad ska man ta sig till, när man är färdig att svälta
ihjäl!
Efter att ha sagt detta, drog min reskamrat Jameljan
Piljaj väl för tionde gången sin tobakspung ur fickan.
Så snart han övertygat sig om att den var lika tom som
dagen förut, utstötte han en suck, spottade och lade sig
på ryggen, för att visslande stirra upp i den molnfria,
solglödande himlen. Vi lågo bägge på en sandig
landtunga tre verst från Odessa, som vi lämnat, därför att vi
icke funnit något arbete där. Vi voro hungriga och
råd-slogo om vart vi nu skulle vända oss. Jemeljan hade
sträckt ut sig på sanden med huvudet åt stäppen och
fötterna åt havet, och vågorna, som med ett sakta brus
plaskade mot stranden, sköljde över hans nakna, smutsiga
fötter. Han blinkade, bländad av solskenet, kröp än ihop
som en katt och lät sig än glida närmare havet, så att
vågorna ibland sköljde över honom ända till axeln. Det
förströdde honom och försatte honom på samma gång i
en melankoliskt lättjefull stämning.
Jag vände min blick åt hamnen, där en tät skog av
master reste sig, insvepta i tjocka svartblå skyar. Det
dova, orediga bullret av rasslande ankarkättingar, pipan-
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
