- Project Runeberg -  Kometer och meteorer /
18

(1914) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.



dessa möjligheter; det finnes kometer, som vi se
regelbundet återkomma med helt korta mellanrum, på
föga mer än tre år, och vilkas elliptiska banor
sålunda ligga fullkomligt inom vårt planetsystem; andra
åter, som beskriva fullt bevisliga ellipser med flera
hundra års omloppstid och slutligen sådana, som hava
hyperboliska banor, vars excentricitet visa sig vara
betydligt större än i eller enligt vårt nämnda
geometriska åskådningssätt, vilkas hastighet i sitt
perihelium visar sig vara alltför stor för att deras rörelse
mot solen skulle låta sig förklaras endast av deras
dragningskraft. Men som redan nämnts, Över
härkomsten av största delen av kometerna stanna vi i
tvivelsmål och veta med säkerhet blott att de från
stora avstånd komma in i vårt solsystem. Även visa
sig kometernas banor därigenom avvikande från
planeternas, att de icke äro grupperade i ett bestämt plan.
Dessa vårt solsystems gäster komma från alla himlens
väderstreck, och någon särskild rörelseriktning är icke
förhärskande. Det gives »rättgående» kometer, vilka
löpa omkring solen i planeternas riktning samt
»bakväntgående», vilka alltså ständigt röra sig i omvänd
riktning.

Fastän kometerna komma till oss från ett så
omätligt stort fjärran, kunna vi likväl aldrig se dem
förrän de äro mycket nära. Sällan eller aldrig hava dessa
stjärnor blivit sedda på avstånd, som voro mer än en
gång så stora som det mellan jorden och solen, vilket
i runt tal belöper sig till 150 millioner km. I ett helt
och hållet abnormt fall, vid den första kometen år
1889, har man kunnat följa den ända upp till 6,4
solavstånd. I regel är kometernas avstånd från
jorden, då vi först få syn på dem genom kikare, mycket
mindre än ett solavstånd, men å andra sidan har
aldrig en komet kommit oss så nära, att den inträngt
i vår atmosfär och sålunda blivit till ett jordiskt
fenomen, frånsett vissa möjliga undantag, för vilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 31 21:52:55 2007 (jr) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kometmet/0020.html

Valid HTML 4.0!