- Project Runeberg -  Köldens barn /
116

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Ensamme hövdingens sjukdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och tillbaka igen», fortfor Mutsak. »Som en flock vargar följde vi honom fram och tillbaka, hit och dittills det ej längre fanns några mukumuker att kämpa med. Sedan samlade vi ihop fem tjog manliga slavar och dubbelt så många kvinnor och oräkneliga barn, och vi tände eld och brände upp alla husen och tälten och gåvo oss av. Det blev slutet för mukumukerna.»

»Och det blev slutet för mukumukerna», upprepade Ensamme Hövdingen triumferande. »Och då vi kommo till vår egen by, blev folket häpet över vårt byte av ägodelar och slavar, och ännu mera häpna blevo de över att jag ännu var vid liv. Och min far, Uttern, kom darrande av glädje över vad jag hade gjort. Ty han var en gammal man, och jag var den siste av hans söner. Och alla de beprövade stridsmännen kommo och de sluga och kloka, tills hela folket var församlat. Då steg jag upp och med en röst som åskans befallde jag Skolka, shamanen, att träda fram ...»

»Ja, vite man», utbrast Mutsak. »Med en röst som åskans, som kom folket att darra i sina knäveck och bli förfärat.»

»Och då Skolka hade trädt fram», fortfor Ensamme Hövdingen, »sade jag att jag inte hade lust att dö. J ag sade också att det inte var bra att narra de onda andarna som vänta på andra sidan graven. Därför ansåg jag lämpligt att Skolkas själ begav sig in i det Okända, där den utan tvifvel skulle tjuta i evighet i de mörka, ändlösa skogarna. Och sedan dödade jag honom där han stod, midt i hela folkets åsyn. Just jag, Ensamme Hövdingen, dödade med mina egna händer Skolka, shamanen, i hela folkets åsyn. Och då ett mummel hördes, ropade jag högt ...»

116

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:05:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/koldenbarn/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free