Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gubben ned till kärret, bröt regnet löst. En
åskknall hördes och dundret rullade på ett
eget förfärligt sätt öfver höjderna, som nyss
blifvit lemnade. Alla sågo ditåt. En ensam
gammal tall hade blifvit träffad af blixten
och det begynte ryka och gnistra ibland dess
mossiga grenar. Elden släcktes dock snart
af regnet, och resan fortsattes. ”Hm! Åskan
kör lågt i dag!” mumlade gubben. ”Och
kärret blötnar snart upp. Komma vi icke
fort öfver, så bli vi fastsittande.”
Thorsten kände sig förut ängslig och
beklämd; men då han hörde gubbens ord,
upplifvades han vid åtankan af en förestående
fara. Karlarne och deras hustrur fattade
hvardera en häst vid tygeln. Gummorna
redo hvar sin. Bolla stannade litet efter och
höll sig närmare Thorsten än vanligt. ”Stig
icke miste,” sade hon: ”trampa i mina spår.
Den som råkar att klifva ned sig här, sjunker
ohjelpligt, ty kärret är utan botten.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
