- Project Runeberg -  Svart på vitt /
196

(1930) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Självporträtt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

[- 19G

det-]{+det+} blir lätt så tröttsamt och krystat i längden med näbbiga
jäntslynor! En riktig kvinna ska ha ett solvarmt hjärta
och ett glimmande soltinder i ögonen — det är bättre än
allt slags flirtigt julgransglitter och halverotisk pyromantik!

Vilken förmåga ville jag helst ha?

Jag ville helst av allt kunna på ett restfritt sätt, så klart
och därtill så vackert som möjligt uttrycka i musik, i ord
eller i färg och linier — överhuvud taget gestalta, forma,
uttrycka — vad jag känner och tänker!

Av detta följer, att min älsklingssysselsättning är konst i
någon form. Att själv göra konst, alltså! inte att syssla med
andras konst!

När jag vill »leka», då ritar jag karikatyrer — men jag
förstör dem genast, ty de bli lätt lite för elaka, onödigt
elaka. Och jag älskar inte elakhet — fastän jag inte kan hålla
den helt borta.

Ibland blir jag »hungrig efter färg» — då tar jag fram
min akvarell-låda! Men numera bryr jag mig inte om att
ens försöka »måla tavlor» — jag sätter ihop små skimrande
färgfläckar och försöker balansera dem så, att de ge rena
ackord.

Men ingen dag utan Haydn! Varje förmiddag, före
arbetet, en timme Haydns sonater! Det är koncentrerat solsken!
Har Ni anlag för spleen? — Gör som jag! Spela Haydns
sonater! Varje dag! De bli roligare och roligare för varje
år!

Jag kan däremot inte säga, att jag älskar mitt arbete —
tyvärr! I varje fall: inte själva knåpandet med penna,
bläck och papper! Jag känner alltid en hemlig liten
rysning av olust, när jag sätter mig vid skrivbordet — hur ska
det gå i dag? Att ha gjort ett arbete färdigt — något som
jag själv gillar — är kanske den högsta och starkaste känsla
av lycka, som finns på jorden — kanske därför, att jag
aldrig kan på förhand vara säker på att det ska lyckas mig
få fram just det jag ville ha fram.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:03 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochsvar/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free