- Project Runeberg -  Romantiska brev : En historia om socialt svärmeri /
212

(1915) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212

han går därhemma ensam och lider! Vad har
jag gjort! Jag har ingen rätt till detta, låt mig
resa!

— Res ensam! Och kom tillbaka, när du
bestämt hos vem du vill stanna!

— Helge, älskade, hit kommer jag aldrig mer
—* hos honom måste jag vara.

— Res.

Och hon reste ensam dagen därpå. Efter att
ha sökt upp honom och gjort honom mycket
glad. i

Vill du se mer, min vän? — Nästa tavla!

Jag sökte upp Erik med en besynnerlig
begäran. Ville att han själv skulle erbjuda henne
friheten.

— Jag gav henne fri, och hon gick tillbaka
till mig, svarade han. Låt det vara slut!

— Du gav henne aldrig ärligt fri! Du gjorde
endast den beundransvärda gesten, i hemlighet
litade du på, att bandet skulle hålla, att hon
inte skulle orka slita sig lös!

Så drabbade vi samman, och till slut gav han
med sig! Han är den ärligaste och noblaste
man jag sett. Trots allt! Han skrev till henne
och erbjöd skilsmässa, för att hennes vilja
skulle vara alldeles fri att välja.

Hon hade rest till släktingar i Stockholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:01:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochroma/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free