Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
— Jag är i tjänst hos dig, därför att det lönar
sig så rasande bra. Allt annat trassel ger jag
djävulen.
— Det var fult, det, min gosse. Du gör väl inte
mina andra karlar till hedningar också? Så att de
förlora sin tro och inte längre duga något till?
Ynglingen plirade förväntansfullt:
— Du har något i tankarna, kan jag höra?
Magne nickade kort och travade undan.
Ynglingen skrattade förtjust. På dansande hovar löpte
hästarna bort.
I en vid hästskoformad krets stodo bondeskarorna
kring en liten fri plats. Varje skara var samlad
kring sina fanor och fälttecken. Somliga voro röda,
andra voro svarta, andra brokiga av många färger.
Somliga fanor voro bara vita trasor, på vilka
regnbågen var målad. Andra hade en svart kluns i
mitten, skulle föreställa en dödskalle, där stod
Spåboddes folk. Spjut och bågar, yxor och breda
svärd voro de flesta bönders vapen.
Mellan hästskobågens båda ändar voro Magnes
ryttare uppställda. Somliga sutto till häst, andra
stodo på marken eller lutade sig mot sadlarna. Alla
pratade högt och ogenerat med varandra utan att
bry sig om vad som försiggick framför dem och
utan att ens märka de argsinta eller fromma blickar,
som bönderna gåvo dem, när de blevo för högljudda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
