Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Frestelsen i öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade han sagt. »Och i kejsarens stad är basunen. Och
basunen skall ljuda i kyrkan. Och de döda skola uppstå.»
Så underbart! Det var ju alldeles detsamma som
Margareta. ville. Alldeles detta hade hon sagt. Endast orden
voro olika. Och så gott som genast hade hon kommit för
att kalla honom. Var det då ej Gud, som sänt henne?
Ville han icke genom henne redan här giva härlighet och
ära åt honom, som lidit så mycket? Skulle ej Haman och
alla de andra få se, huru Mordekai genom Ester kom till
uppbköjelse?
O, om han kunnat fråga Gud. Ja, han frågade. Men
Herren i höjden svarade ej. Herren hade övergivit
honom. Han fick kämpa sin strid ensam.
Endast Margareta talade och svarade. Ju mera han
hörde hennes röst och såg in i hennes ögon, desto mera
öppnades hans sinne för kraften av hennes övertalning.
Hans naturliga förstånd borde sagt honom, att det var
högst osannolikt, att en flicka som Margareta för hans
räkning kunde disponera över pastorat i Stockholm eller på
annat håll, men bortkommen som han blivit i allt som
rörde egna jordiska intressen, trodde han snart, att hon
förskaffat sig denna makt genom mäktiga gynnare,
vadan hennes på fri hand gjorda anbud innebar en verklig
frestelse. För övrigt var i hans ögon hela hennes
framställningskonst och hela hennes person något så förtrollande,
att även om hans förstånd hållit emot, hans vilja började .
vika för denna förtrollningens makt.
Vilket liv förde han egentligen? Intet eget hem.
Flyktig i skog och mark, på vägar och stigar. Förföljd och
misskärd. Längtande efter kärlek, efter eget hem, efter ro och
frid, då han än bättre kunde verka Guds verk. Allt detta
hade hon att hjuda, sade den förtrollande rösten; och om
hon sade kom, var det då ej Gud själv som sade det, han som
redan i paradiset stiftat den lagen, att det ej är gott för
manren att vara allena?
Hon såg vilken kamp, som pågick hos honom.
Stormen därute, som svepte kring knutarna och skakade huset,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
