Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken - Sankt Göran och draken - Frestelsen i öknen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sömn sprungo upp med rop till frälsningens Gud: »Giv
seger, o Herre, mot draken!»
Det var buller och gny, ett virrvarr av röster, och
lugnet i dalen vart stört över allt, där svärdet gick fram.
— »Vi bullren I så, herr Nils?» det hördes från präster och
fogdar, vilka väckts upp ur dvala och rus. »I bryten ju
konungens bud, då I striden mot ordningens gud. Vi sovo
så gott uti trona. — Det skall du, herr Nils, få försona!»
Och de drogo herr Nils inför domarens skrank. Där fördes
den hetaste striden.
Mest ensam mot alla stod kämpen där, vilken kommit
från Kalix dal. Han sviktade ej, fast huggen föllo tätt
och hans krafter blott voro en ynglings.
Men nu kände han ljuvt att få vila i öknen, dit han
förts uppå andens bud, där han styrkts till nya strider
med bröd och med vin ifrån konungens bord. Därute höll
skogen vakt. Där vakade trogna vänner. Ditut kunde
draken ej tränga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
