Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klassicitet och germanism - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borgar, hofsalar och konst man nästan
beständigt tycker sig höra ett surrandè af
folkliga skratt och dansar. Särskildt vid en blick
i den tyska litteraturens historia häpnar man
inför ali den breda folklighet, som storskrattande
och sjungande brusar förbi på hvaije sida.
Redan på tolfhundratalet lefver en realistiskt
färgad folkdiktning, snart begynner platt-tyskan
berätta sina sagor och hur det lider strängar
en nürnbergerskomakare sin tids bästa lyra.
Landsknektsvisor och jägarvisor ljuda på
vägarna, och dunkande med tennmuggar i
gilleborden gifva åldermännen tecken att uppstämma
de olika skråvisorna. Vin och öl skumma ur
oerhörda jättekar och, gråtögda af skratt, åse
djäknar, studenter och borgare larmande
»schwän-ke» och klappa händerna åt Hanswurst. En
rik folkdiktning i många skiftningar förekommer
vid samma tid äfven flitigt i de romanska
länderna, men icke med samma utpräglade
böjelse för det fula. Äfven de tyska vägg- och
takmålningar, hvilka sjuttonhundratalet med sin
böjelse för det klassiskt hvita ofrivilligt räddade
genom att öfverkalka, måste väl ofta nog
hänföras till ett slags allmogekonst, hvilken icke
kan påräkna någon strängare skönhetsvärdering.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
