Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet. Försök till en karakteristik af Stockholmaren. Sociala förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ko punsch, för att icke försjunka i lethargi. Jag hviskade till
den unga nygifta: ”Vore icke Ni, Madame! den magnét, som
qvarhöll mig, så smöge jag mig hem i bäddens famn.”
”Ack! den, som finge följa er!” utropade, med
oefterhärmlig naivetét, den lilla, adertonåriga frun. Om hon varit
en Parisiska, skulle jag intet ögonblick tvekat om min lycka.
Nu svarade jag henne endast med en frågande blick, som
jagade rodnaden högt på hennes vackra kinder. Först i detta
ögonblick märkte hon, huru mycket hon försagt sig, serdeles
som hon ännu, knappt mera, än en veckas tid, njutit af
hymens välsignelser.
Emedan jag nu, jag vet icke rätt genom hvilken hemlig
impuls, kommit in på kapitlet om det täcka könet, bör jag
kanske nämna, att man äfven bland dem hör många dua
hvarandra. Man bör dock icke häraf draga den slutsatsen, att
äfven fruntimmerna i Norden fira dryckesgillen, hvilkas slutliga
följd blir systerskålar. Nej! visserligen icke! Emedlertid
känner jag ingalunda, hvar och huruledes dessa bandi allmänhet
knytas, men att de äro mycket vanliga, kan jag, på grund
af mångfaldig erfarenhet, försäkra. Synnerligast bruka äldre,
ogifta damer dymedelst underhålla en slags ”rapport” med
ungdomen, att de till duskap städse inbjuda de nya plantorna för
året, dem, som, från det uppfostringsorangeri man kallar
pension, inflyttas uti umgängeslifvet och vanligen för första
gången exponeras på Innocensens första bal. På dem rigtas då
alla erfarna hortikultörers lorgnetter, och är blomman rik eller
åtminstone för framtiden lofvande, så fattas aldrig de, livilka
erbjuda sin Ijenst för dess omplantering i det äkta ståndets
jordmån.
I allmänhet är Stockholmaren, utan att vara hushållare,
svag för penningen. Kanske är han också svag för penningen, just
derföre att han icke är hushållare. Ilans pekuniera oförstånd
är måhända egentligen det, som sätter honom i beroende af
styfren. De fieste unge män spekulera på att gifta sig rikt,
icke på att gifta sig lyckligt. Den som i spegeln ser, att han
är vacker karl, svär med detsamma att sälja sig så dyrt, som
möjligt. Det händer dock ibland, att han blir osåld! I karl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
