Note: Contributor Fredrik Böök died in 1961, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°°
Rudyard, Kipling
och stelbent gammal man genom folkuppfyllda gator,
och Kim, som dessutom var belastad med åtskillig
packning för resan, kände sig mycket belåten, då han
omsider kom i skuggan av järnvägsbron.
»Här äta vi», sade han beslutsamt, då djaten,
blåklädd och leende, kom inom synhåll med en korg i ena
handen och barnet i den andra.
»Grip verket an, o Helige!» ropade han redan på
femtio alnars avstånd. »Ris och curry, varma kakor,
grönsaker och socker. Mina fälts konung», fortfor
han, vänd till sonen, »låt oss visa dessa heliga män,
att vi djater från Djalanduratrakten kunna betala för
en tjänst... Jag har hört talas om, att djainerna aldrig
vilja äta något, som de icke själva tillagat, men i
sanning» — här vände han blicken utåt den breda floden
— »där det inte finns något öga, finns det inte heller
någon kast.»
»Och vi stå över alla kaster», sade Kim, i det han
vände ryggen åt djaten och lade upp mat åt laman
på ett stort blad.
Under tystnad åto de sig nu mätta av den goda
maten. Icke förrän Kim slickat av det sista sockret
från fingrarna, lade han märke till, att även djaten
var resklädd.
»Ifall våra vägar bära åt samma håll, följer jag
med dig», sade denne. »Det är inte ofta man träffar
på en, som kan göra underverk, och barnet är ännu
klent. Men jag är inte precis någon ranka.» Vid dessa
ord grep han om sin lathi — en fem fot hög
bambukäpp med beslag av polerat järn — och svängde den
i luften. »Man påstår, att djaterna äro grälsjuka, men
det är inte sant. Om man inte retar oss, äro vi lika
beskedliga som våra egna bufflar.»
»Må ske då», sade Kim. »En god käpp är ett gott skäl.»
Laman blickade belåtet uppåt floden med dess
ändlösa rökpelare, vilka uppstego från bålen längs strän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
