Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strålarne derifrån med olika rytm allt efter
dessa form ändringar. Den af ljudvågorna
påverkade och bugtade hinnan återstrålar ljuset
på annat sätt, än när hinnan befinner sig i
hvila och har en jemn yta. De reflekterade
ljusvågorna (cd i fig. 1) kunna, medan talet
pågår, genom en lämplig lins skickas i väg,
låt vara ett par hundra meter, till en på
annat ställe uppstäld konkavspegel, som samlar
dem i sin brännpunkt.
Om nu i denna brännpunkt en kropp, så
beskaifad, att de mot talets vexlingar svarande
oupphörliga ljusvexlingarne vålla motsvarande
vexlingar i kroppens elektriska
ledningsförmåga, så måste denna kropp, om den blifvit
Fig. i. Hadiofonens
på förhand instäld i en elektrisk strömledning,
göra alldeles samma nytta som en mikrofon
d. v. s. ömsom stärka och matta den
elektriska strömmen genom det än minskade än
ökade ledningsmotståndet. Man förstår då
också att, om en hörtelefon inpassas i
ledningen, denna telefon måste återgifva talet på
samma sätt som sker genom vanliga
telefonledningar.
Radiofonen grundar sig således ytterst på
möjligheten att finna en kropp med de
förutsatta egenskaperna. Bn sådan kropp är selen.
Selen är ett s. k. enkelt ämne, hvars
förekomst i naturen upptäcktes af Berzelius år
1817. Det är en fast kropp, som smälter vid
+ 210° C. och som länge var känd såsom
dålig ledare för elektriciteten, till dess May
år 1872 upptäckte, att det under ljusets
inflytande erhåller egenskapen att vara en god
ledare. Grenom talrika expeiimenter förvissade
man sig snart, att selen, som upphettats till
+ 200° och derpå afkylts, är särdeles
känsligt för ljus, så att belysningens styrka till
och med lätt kan mätas efter styrkan hos den
elektriska ström, som genomgår den sålunda,
till ledare för elektriciteten förvandlade
selen-massan.
Det är på dessa upptäckter som Bell,
telefonens bekante uppfinnare, grundat
uppfinningen af radiofonen. Bedan vid de första
försöken med denna senare apparat lyckades-
det honom att på ljusets osynliga vingar
fortplanta talet på ett afstånd af 213 meter.
De hithörande afbildningarne (fig. 2 och
3) visa radiofonen såsom af sändare eller
talapparat å ena sidan och såsom hörapparat
eller mottagare å andra sidan. Vid
afsänd-ningen infaller ljuset, såsom man ser, mot
spegeln längst till höger och går vidare till
talrörets på yttre sidan speglande hinna samt
studsar derifrån längs apparatens fotplan till
den i andra afbildningen synliga konkavspegeln,
i hvars brännpunkt det selenstycke är insatt,
som i den elektriska strömledningen tjenstgör
som mikrofon. Strömmen utskickas från ett
galvaniskt batteri, bestående af nio Leclanché-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
