Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Koks ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämma halten af kemiskt bundet
kol i tackjärn, om detta löses i
salpetersyra och den dervid erhållna
brunaktiga lösningen jämföres med
dylika lösningar af tackjärn, hvars
kolhalt förut noga blifvit bestämd.
Genom dessa metoder kan man
bestämma små mängder koppar i järn.
Kolorimetriska metoder använder
man äfven för att bestämma halten af
ammoniak i dricksvatten och af
finkelolja i bränvin.
Kolostrum, Råmjölk, mjölk,
som afsöndras kort efter
förlossningen. Denna mjölk är gulaktig och
mera tjockflytande än den vanliga
mjölken samt utmärkes af en större
halt af ägghvita, till följd hvaraf den
koagulerar vid upphettning.
Koloxid, CO, bildas, om
kolsyra ledes öfver glödande kol,
hvarvid två vol. koloxid bildas af en
vol. kolsyra, vid glödgning af
metalloxider med kol och jämte
vätgas, om vattenångor ledas öfver
glödande kol (se Vattengas). I smått
bildas koloxid genom upphettning
af oxalsyra, C2O4H2, med
svafvelsyra, hvarvid oxalsyran sönderdelas
i vatten, som bindes af svafvelsyran,
koloxid och kolsyra, hvilken
sistnämda gas kan aflägsnas, om
gasblandningen tvättas med kalilut.
Koloxid är en färg-, lukt- och
smaklös gas, af eg. v. 0,968, olöslig i
vatten och giftig samt brinner med
svagt lysande, blå låga. De vid
ofullständig förbränning af kol
bildade gaserna, kallade kolos,
innehålla koloxid och äro derför högst
farliga att inandas. Koloxiden
uppsupes nämligen af blodets
hämoglobin, som derigenom blir
oförmöget att vid andningen upptaga
syrgas. Förgiftningssymptom äro
ångest, hufvudvärk, svindel och
vanmakt. Så vida ej den sjuke kan
komma i frisk luft och respirationen
underlättas, följer döden. Koloxiden
är en alldeles indifferent förening,
som ej förenas med baser eller med
syror. Den uppsupes dock af
kopparklorur. Vid glödgningstemperatur
reducerar koloxid många
metalloxider.
Kolsvafla, Koldisulfid, Alcohol
sulfuris, CS2, bildas under
värmeabsorption, om kol upphettas till
rödglödgning i svafvelånga. Genom
afkylning af dervid bildade ångor
erhåller man oren kolsvafla, som
utmärkes af en högst vämjelig lukt,
som dock kan borttagas, om
råprodukten destilleras öfver fett eller
olja. Den rena kolsvaflan är en
lättrörlig, starkt ljusbrytande,
färglös vätska. Eg. v. 1,27. Kpt 45°.
Den har i rent tillstånd en
eterartad, om kloroform påminnande
lukt, är lätt antändlig och brinner
med blå låga, hvarvid
svavelsyrlighet och kolsyra uppstå. En
blandning af luft och ångor af kolsvafla
exploderar vid antändning. Om
qväfoxidgas införes i en låga af
brinnande kolsvafla, erhåller man
ett på kemiska strålar rikt ljus, vid
hvilket man kan fotografera.
Kolsvaflan är nästan olöslig i vatten,
kan i alla förhållanden blandas med
alkohol, eter, oljor och kolväten
samt löser hartser, fett, svafvel,
fosfor, guttaperka, kautsjuk, jod
m. fl. ämnen. Lösningen af jod i
kolsvafla är intensivt violett, och
en lösning af fosfor i kolsvafla
tändes af sig själf i luften, om den
uthälles. Kolsvaflan är giftig, och
vid inandning verka dess ångor
förslappande på kropps- och
själskrafterna. Smärre djur, skalbaggar,
larver o. d., dö ögonblickligen i
ångor af kolsvafla, som äfven äro
förruttnelsevidriga. Kolsvaflan
användes till extrahering af fett och
olja ur frön och ben, till att utrota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
