Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Mitt första eldsdop. - XVI. Bland lefvande och döda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När jag kom in i disponentens ämbetsrum,
vände han sig på stolen där han satt och såg så
vänligt på mig, så all min fruktan flydde.
»Det var en vacker syn, Tillman, som jag
blef vittne till i går afton.»
Först stod jag bara och stirrade på honom.
Jag förstod rakt inte, hvad han menade, eller hvad
han talade om. Men när han så fortsatte och
sade: »Hädanefter få ni en hel halftimme på er
att hålla bön», då begrep jag hvad saken gällde.
»Ni ha nog sådana, som vill komma åt er»,
fortsatte disponenten, »men fortsätt ni bara. Ha
ni inte något värre för er, så ha ni ingenting att
vara rädda för.»
Jag tackade naturligtvis för vänligheten och
aflägsnade mig, betydligt lättare om hjärtat än då
jag inträdde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
