Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utan ord ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lycka! Du får strax veta det. Jag förstår att du
vill behaga och att du kan behaga andra än mig.
Det är väl din rättighet att använda de gåfvor
naturen gifvit dig, och att njuta af dem. Jag är själf
den första, som skall sätta värde på den hyllning
du får, när den hyllningen är dig värdig, när den
liknar den, som jag är i stånd att gifva dig. Men
jag vill inte bli svartsjuk, hör du! Jag vill inte
dragas ned i lumpenheten, som jäser omkring dig i
halfva blickar och ord, — och det vill du själf inte
häller. Jag föraktar svartsjukan, för att jag känner
den så i botten. Lär du dig älska en annan, som
du älskat mig — godt, då resignerar jag, då drages
jag inte ner, ty den kärleken är dig värdig. Men en
sådan kärlek vinner du inte på en månad eller två,
och det är denna visshet jämte mitt förtroende till
ditt klara förstånd, som ger mig mitt lugn och min
kalla blod. Det är denna visshet som gjorde att
jag log, när jag för en vecka sedan fick detta
infama, anonyma bref härifrån badorten, med löfte
om svart på hvitt att du bedrog mig, endast jag
kom hit!
Den vackra friherrinnan såg knapt upp på
brefvet, som hennes man höll framför henne. Det var
antingen som hade infamien als icke berört henne,
eller som hade hon känt till den förut. Ingen
förvåning, ingen indignation, icke ett ord!
Hon hade dragit sig tillbaka i sig själf och följde
långsamt, med stora klotrunda ögon sin mans
rörelser och ansiktsuttryck så hemlighetsfull, så oåt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
