Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het lagt märke till en smula riinkrost på sin
öf-verläpp, där fjunen annars sutto ljusa och
omärkliga. Han sköt kram läpparna och betraktade med
förtjusning sin kristalliserade manbarhet i
solskenet, men Matti märkte ingenting ocli tycktes föga
njuta ak sin egen rimkrost. Härute på isen kändes
kölden än skarpare och knep de åkande hårdt i
näsorna, men Karl lät svedan uppvägas ak
tillfredsställelsen att då och då med tungan öfverfara en
formlig mustasch af styfva, små fjun, som han
tyvärr för mörkrets skull icke kunde uppfatta med
synen.
De små samtalen med Matti hade småningom
löpt ut i idel tankstreck, och dem ifyllde Karl
för sig själf. De snöiga, barrskogmörka
stränderna stannade allt längre bakom, viken vidgade
sig, och öfver en oändlig, gråhvit slätt steg
månen upp med den ena kanten halfförtärd af
ne-danet. Det kändes som skulle de begifvit sig ut
i själfva världsrymden, så omätlig och kall och
öde låg Saima framför dem i det osäkra halfljuset.
Karl ryste och glömde mustascherna för att göra
en blixtsnabb, astronomisk färd till världar, som
lågo miljarder mil från vår planet. Men
världsaltets omätlighet kom honom icke att glömma
sin litenhet, och han måste snart med en fråga
till Matti förvissa sig om deras säkerhet:
»Kan Matti hålla hästen på vägen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
