Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Sonetter till Diana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN NAIVE.
Helt visst naiv, helt visst så oskuldsfull
midt uti mitt fördärf, så att du skrattar!
Men tro mig, den som är naiv, han fattar
med barnslig hand i lyckokronans gull.
Han skiljer icke stort på gull och mull,
men söker lyckan för dess egen skull.
Af lifvets fröjd han lustigt går och snattar,
där allvaret beräknar och beskattar.
Kom, lär med mig att njuta blindt, men ärligt,
att glömma för en stund ett hvart försåt,
— det är det enda, som är riktigt härligt!
Le som en gud, när du kan komma åt,
men tyck ej heller att det är förfärligt,
om af en vacker sorg din kind blir våt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
