Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som en vandringsman, hvilken gått sig
dödstrött. För att få lif i honom började
jag Ulla om kritiken. Det tog skruf.
— Aj, ropade han högt, — aj aj! Det
gör så ondt i min själ. Det svider så illa i
den. Låt de stora, starka slaktardrängarna
vara i fred! Deras handtvärk är ju så
ytterst respektabelt. Pegaserna måste ha sina
ryktare medan de lef/a och sina fiåbusar,
när de aflifvas. En själens garfvare är
egentligen förtjänt af vår tacksamhet, —
af de garfvades tacksamhet, menar jag. Men
det förstår ni inte. Ni tager litteraturen
som ett finare sällskapsnöje, som en ädel lek
med höga tankar, jag däremot tar den som
den är: ett själs- och kroppslitande göra
med en fot i ändan till lön. Ja, tag inte
illa upp det starka uttrycket, det finns inte
något mer betecknande. Den foten hotar
mig öfverallt, jag ser konturerna af den i
hvarje trappuppgång, då jag gör besök hos
mina gynnare, jag ser den lyftas öfver disken
i bankerna, där jag är nödgad tilltvinga
mig kredit på andras namn, den följer mig
ända in i drömmen. Jag är en idéernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
