Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Domaren hade ingen riktigt god och graverande
orsak att förfara uppskrämmande med honom, han
kastade ännu en forskande blick på fången och kallade
fram vittnena att begå ed.
De kommo allihop i klunga, och ett halvt
hundratal fingrar trängdes kring bibeln och kring postillan.
När det blev för trångt på dem, sköt ett av biträdena
fram lagboken, som genast besattes av ett dussin
smutsiga fingrar. De tre sista vittnena fingo nöja sig med
att svära på kommunalförfattningarna. Så svuro de
alla att tala sant i en lång, rabblande besvärjelse,
medan domaren med argusögon såg till att ingen
smugglade utan eftersade edsformuläret tydligt, och att ingen
drog fingrarna ifrån de mystiska böckerna. När
edgången var undangjord, drogo vittnena en lättande
suck och gingo den ena efter andra högviktiga till sitt
värv att berätta om vad de visste i saken.
Det var icke mycket, som blev klart av de första
vittnesmålen. Man hade sett Lehtimaa på
eftermiddagen i ett skogstorp en mil från mordstället, och han
hade tidigare blivit bortkörd från det torpets
potatiskällare, som han tagit till hemvist. Han hade varit
fräck och full och övermodig och dunkat med sin yxa i
väggen, när han gick. Det var hela sex vittnen, som
lärt sig utantill det vittnesmålet, och de framförde
det alla på samma sätt.
Lehtimaa medgav att han varit i det torpet, men
han hade varken varit full eller övermodig, fast han
13. — Hårda tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
