Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han fann än på en järnvägsarbetare, än på en
annan, som sett Kalle Pihl i hans hemsocken, men ingen
hade någon lust att blandas in i processer, ty process
skulle det naturligtvis bli av. Och en sådan stackare
som Lehtimaa hade föga utsikt att kunna betala
vittnesmålen. Dessutom var det högst osäkert att han
skulle vinna någonting på en rättegång, utan kanske
tvärtom själv stoppas i fängelse för sin
prästbetygs-handel. Bland lösdrivarna fanns det också folk, som
kunnat tjäna som vittnen, men deras papper voro alltid
bortslarvade, och de vågade visst icke giva sig i kast
med den höga rättvisan.
Lehtimaa gick omkring som en skugga utan rast
och ro och pratade så osammanhängande att folk på
allvar började anse honom sinnessvag.
Då kom slumpen honom plötsligt till hjälp, just
när hans förtvivlan var som störst. En dag träffade
han på landsvägen nära järnvägsbyggnaden en trasig
kvinna med tre små barn. Hon talade österbottnisk
dialekt, och i brist på bättre gav sig Lehtimaa i lag
med henne. Efter tio minuter sköt ett nytt, stort och
säkert hopp fram i hans nedslagenhet, — ett hopp som
han aldrig drömt om, som kom honom att rysa för Kalle
Pihl som för ett odjur, men målade framtiden ljus och
klar för honom själv.
Den tiggande kvinnan var Kalle Pihls hustru, som
givit sig ut med sina barn på upptäcktsfärd efter sin
försvunne man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
