Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ska vi inte bli vänner nu? proponerade hon.
— Vi ha väl aldrig varit ovänner, vi, som inte känt
varandra.
— Nej, men vi hade kunnat bli, och det ska vi inte.
— Som du vill, — det är ju inte illa att ställa sig
väl med folket på den gården, där man kanske ska
stanna för alltid.
— Vad menar du?
— Jag bara tänker på torpet, som kaptenen lovat
mig.
— Vilket torp?
— Ett stort nybygge till torp, som kan bli en
ut-gård med tiden. Det är inte att förakta i de hårda tider,
som stå för dörren nu.
Det gick upp ett ljus för Anna Mellilä. Hon
vågade icke se på österbottningen utan gick stillatigande
bredvid honom. När pausen blev tillräckligt lång,
sade han likgiltigt:
— Och kaptenen talade också om något annat —
— Om vad då —?
— Hm — om att ett så stort torp inte gärna kan
vara utan värdinna ...
— Tänk vad den kaptenen talarom mycket med dig!
— Ja, till dig säger han naturligtvis ingenting om
sådant.
Anna Mellilä såg upp i österbottningens ansikte
och log. Var det bara dumhet av honom, eller var han
lika slug som hon själv?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
