Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en mara, fjärran som ett barndomsminne. Men när
hon passerade skottlinjen, höjde hon sitt täcka huvud
under det vita hucklet och bar det stolt som en
segerhuva. Icke en blick kastade hon nu åt kaptenens fönster
till, och i fickan kramade hon några skramlande
papper, som i ett nu skulle jämna livet för henne och skaffa
henne man och bo. Men mannen skulle icke bli någon
från Herrö gård, det var hon besluten för, ty gossarna i
trakten hade hon nog av allihop, — nog av dem och av
deras dumma anspelningar! Nej, de skulle få se, att
hon gick deras näsor förbi och valde sig sin gosse på
annat håll! Och då skulle de ångra sig, när de fingo
höra, vad de gått miste om och vad den gosse, som hon
valde sig, fick i hemgift. Men om skvallret och
elakheten skulle hon då icke bry sig det minsta, ty den som
skrattar sist skrattar bäst.
Hon gick i djupa tankar, när en skramlande kärra
körde in på gården. I den stod en lång karl upprätt
och hade byxorna nedstoppade i blänkande nya
stövelskaft med breda röda saffiansränder. Han stod med
den ena handen i sidan, ungefär som kaptenen brukade,
när han var ute och såg efter arbetet, med den andra
skötte han tyglarna. I kärran hade han ett bylte med
kläder och i munnen en extralång pipsnugga, vars
mäs-singsgrannlåter dinglade honom ända ned på bröstet.
Även han passerade skottlinjen utan den minsta
akt-ningsgärd åt de skarpa ögonen innanför fönstret, men
det var bara för han var nykomling på Herrö. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
