Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Över den brokiga gruppen på den vita landsvägen
mellan de mörka tallarna kastade midsommarsolen sin
mäktiga värma såsom ville den gottgöra alla tidigare
försummelser.
På sin farstutrappa, under det våldsamt växande
vilda vinet, tog veteranen krigsrådet emot de
ankommande med gamla skämtord och patriarkalisk
värdighet över sin år- och giktbrutna gestalt. Han klappade
den ryska översten vänligt i ryggen, under det att
skälmen log ur de skrynkliga ögonvinklarna, han sade
något halvt godmodigt, halvt elakt till den elegante
kaptenen och gick i spetsen för alla in, med lutande
hållning men säkra steg.
Mot aftonen hade gårdens manfolk ivrigt göra på
en tallbacke ett stycke utanför trädgården. De
staplade upp tjärtunnor och tallruskor, gamla gärdslen
och kådiga småstammar till ett stort bål. Ivrigast voro
ett halvt dussin tio- och tolvåringar av den samlade
släkten, och deras ljusa sommarplagg visade deras
unga företagsamhet i svart på vitt. Med kådiga
händer, tjäriga jackor och sotiga byxor släpade den döpta
och kristligt uppfostrade ungdomen med ett nit utan
like bränsle till jättefacklan, som den stora hedniska
solguden till ära skulle antändas vid inbrottet av årets
kortaste natt och sålunda hålla ljuset lysande dygnet
om. När bålet fallit ned i död någon timme efter
midnatt, skulle morgonsolen själv upptaga tempeltjänsten
under sommarhimlens ljusa kupol, lyfta sitt eviga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
