Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vahlin nöjde sig med förklaringen, kom in och
räckte Hård sin hand.
— Det är bra att du underhåller henne litet,
sade han, — jag har försummat henne mycket på
de sista tiderna.
Hård kunde omöjligt af hans röst sluta till, om
han talat på ironi eller allvar. Hilma såg nästan
förskräckt ut, och det föll en förstämning öfver dem,
hvilken Ilård sjelf ej mäktade förjaga.
— En förfärlig menniska, tänkte han och följde
Vahlin ut i redaktionsrummet för att röka.
Klockan hade knapt slagit sex, innan det ringde
på tamburklockan och fröken Friman var der.
— Nej, vill ni verkligen göra min hustru ett
besök, fröken Friman . .. ? Vahlin tog emot henne i
tamburen. — Nå det är lätt gjordt... se här är hon!
Min hustru, — fröken Friman. Jag glömde att taga
er godhet i anspråk i går på soirén och presentera
er der... Var så god stig in ...! Lilla Hilma, se
till att vi få litet punsch och nötter ... det borde vi
ha hemma, inte sant du?
Karin Friman kastade en triumferande blick på
Hård. Der hade hon Vahlins kyliga emottagande!
Det var ju vänligt, mycket vänligt, nästan hjertligt,
tyckte hon. Hård såg förbehållsam ut och hade
ingen erkännande blick att gifva henne igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
