Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inföding ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de sin smekmånad efter den friaste dagordning
hof-rättsstaden sett till.
När Vahlin som oftast somnade in ännu en
liten lur efter kaffet, såg Hilma leende och lustigt på
hans förnöjda smålöje under munstascherna och satte
sig i rummet bredvid, för att göra sin toilett
framför den stora trymån, lyssnade till hans jemna
andetag och kände sig lycklig, — mycket lyckligare än
hon hoppats bli. Det var en sådan jemn, lugn och
behaglig maklighet, som hon ofta drömt om, och
hon oroade sig icke med att dissekerande fråga om
hon älskade Vahlin. Hvad brydde hon sig om livad
man kallade det! Hon gjorde bara sin toilett och
stälde sedan i ordning portören för
middagshemt-ningen, ty middag hade hon ej åtagit sig att koka
hemma. Sedan hade hon ett slyft besvär med att
väcka sin man, när klockan närmade sig ett. Då
steg Vahlin upp, gnuggade den tunga, letargiska
sömnen ur ögonen och log, halft harmsen öfver att
ha sofvit så länge. Hela dagen hade han qvar en
naggande, förebrående känsla för sin lätjas skull och
beslöt för sig sjelf, all det skulle bli annorlunda i
morgon. Men det blef samma sak.
Hilma skämde riktigt bort honom. Satt tyst som
ett möss bredvid honom, när han skref om
qväl-larna, rullade hans cigaretter och tände dem sjelf åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
