Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kata Dalströms personlighet och betydelse - 72. Aforismer till Katas porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aforismer till Katas porträtt
uppgift. Det är icke sant att svenskarna äro ett ytterst
individualistiskt folk. Snarare motsatsen. Framförallt har allt
som kan betecknas som svensk allmoge en obetvinglig drift
att samlas, att skapa block, att växa och utföra något
just i skygd av detta stora gemensamma. Men detta
block, detta förbund, detta gemensamma får icke vara en tom
dekoration, en död ram, en själlös form. En inre eld, en stark
tro, en levande ande måste genomglödga detta block och göra
det till en boning och ett verktyg för folket, för massorna.
Under hundraden av år var säkerligen den svenska
protestantiska kyrkan en sådan samfällighet. Må vi komma ihåg, att
den uppstått genom ett uppror mot både påven och adeln, att
den ägde revolutionära anor! Så småningom förföll denna
kyrka och blev ett organ för det ekonomiska förtrycket och den
andliga förmörkelsen och maktlystnaden. Men rebellionens ande
dog icke och icke heller de breda folklagrens behov av en
gemensam borg, av ett samfällt värn, av en egen kyrka, som i
andliga och världsliga ting verkligen stod på deras sida och
var något att hålla sig till och där de samtidigt kunde förenas
till gemensam åkallan, fest och triumf, därifrån de kunde skönja
ett stort mål i fjärran, som sporrade, lyfte och gav en
obetvinglig styrka. Så kom under hårda förföljelser den nya
kyrkan, de fattigas nya samfällighet, som tillika blev deras
värn, fäste och inspirationskälla; till denna nya kyrka
förde allmogen med sig sin rebellion, sin tro, sin
demokratism och sin Gud. Det var stridbart, upproriskt,
självför-gätet, stålhårt folk, sekternas menighet, genomglödgat av
religiositet, kamplust och hänförelse. Det utgjorde länge kärnan
i den liberala frihetsrörelsen.
Få andliga rörelser ha så hastigt blommat ut som den
svenska frikyrkorörelsen. Efter segern vissnade den ned som en
höstens ros. All rebellion försvann, demokratismen
förvandlades till en tom fras och rörelsens karaktär av att vara en de
fattigas kyrka utplånades. Bios några baptistsamfund, hos
frälsningsarmén och hos Efraims söner och döttrar sökte sig
— 557 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
