Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första åren i partiet - 29. Partiarbetet börjar på allvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De första åren i partiet
mig petad. K. M. Ziesnitz sade spydigt: ”Vad har du nu
gjort för att förarga käringarna?” ”Ingenting! Det är bara
avundsjuka”, svarade jag.
Kata Dalström kommer i detta sammanhang in på sitt arbete
i kvinnoklubben. ”Det gick en tid uteslutande ut på att få
kvinnorna att låta könshatet vara. Fröken Lock, fru Broman och
flera därtill voro topp tunnor rasande på karlarna, och kväll
på kväll måste jag bedja dem komma ihåg att det var med
männen icke i strid mot dem, vi skulle kämpa. Jag måste säga
dem rent ut, att jag aldrig gick med på att vara deras rodocka
i slik strid.”
Kämpade Kata sålunda mot vissa av sina egna kvinnliga
klubbkamraters ensidiga inställning, lät hon sig visst icke
bergtagas av de specifikt manliga synpunkterna. Helst som ”våra
män inom partiet ej voro vidare angenäma att samarbeta med
till en början”. Kata har ganska beska piller att servera
partiets manliga medlemmar och hon slår som en hök ner på den
anda, som härskade på den sidan. ”De betraktade kvinnan blott
och bart som träi och könsvarelse och mer än en gång var det
ytterst skarpa sammanstötningar särskilt mellan Ziesnitz och
mig i detta fall, ty jag krävde utan prut respekt för vårt
program, som ställer man och kvinna på samma nivå.” Ack, det
var icke så lätt att vara amason i partiet på den tiden!
Kvinnoklubbens medlemmar voro icke nöjda med det alltför
ringa stöd de fingo av partiledningen i sitt agitationsarbete bland
kvinnorna. Kata Dalström var icke nöjd, men hon tröstade sig
med, att partiledarna skötte sig i den politiska kampen mot de
borgerliga partierna. Men denna beskedlighet hos Kata
Dalström gillades ej. Så t. ex. skriver Gertrud Månsson till henne:
”Ni gladde Er åt Brantings uppträdande på folkriksdagen, åh,
det värderade jag ej ett uns; det skulle förstås vara salva i det
sår han förut givit oss. Vad är sådan solidaritet värd? Intet!
Ja, Branting talade för oss på folkriksdagen och till oss vid
Barnängen; och Palm talade vid Södra klubbens möte och höll
även vid en fest vid Sikla ett utmärkt agitationstal. Vad är detta ?
- 170 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
