Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
orden, framsagda i salfvelsefull botgörareton, och
hvilka af henne, som de riktades till, åhördes med
den blå, förtärande blicken, som hypnotiserad, fästad
på den vid bordet i det andra rummet ännu sittande
mannen.
Efter detta dracks åter vin, Hans Winckelmanns
skål föreslagen af prästen, som härmed tycktes vilja
göra den döde en hederstjänst.
Skulle mannen nu resa sig. Ja, de blå ögonen
tycktes dra honom upp ifrån stolen, fastän han ej
en enda gång mött deras blick, men handen med
den falska vigselringen skälfde vid prästens ord så
häftigt, att vinet rann ur glaset och spilldes i stora
fläckar på den hvita duken, röda fläckar, hvilka
ohyggligt lyste i den ljudlösa tystnad, som följde.
Prästen hade gjort sitt och gick.
Bärarne togo försiktigt sin lätta börda och lyfte
den till sina breda axlar, och tåget skred genom
den smala gången och med bullrande steg utför
den vindlande trappan, förbi de dunkla afsatserna
och mystiska nischerna, öfver hvilka kistans tunga
skugga gled i jättelik förstoring.
Skulle jag följa Hans Winckelmann ditut till
hvilans hvita, tysta stad? Ja, de två skulle icke lämnas
ensamma med honom vid hans sista färd, hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
