Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller att liksom framställa dess historia. Medlet dertill blef
för Schelling den intellectuella åskådningen, som,
enligt honom, skulle försätta oss vid sjelfva tillvarelsens källa
och låta oss se huru tingen derur framströmma. Såsom vi
nämnt, härstammade detta begrepp egentligen från Fichte.
Men då Fichte fattade det med den psychologiskt-subjektiva
inskränkning, att det utgjorde den act, genom hvilken den
menskliga intelligensen på engång constituerar och vet
sig sjelf, eller är sin egen både real- och ideal-princip, så
måsto deremot Schelling, då han fattade
subject-objectiviteten såsom hela universi väsende, betrakta den intellectuella
åskådningen såsom den punkt, i hvilken
intelligensen sammanfölle med det absoluta sjelft, så alt
hvad som för intelligensen utgjorde dess kunskap om det
absoluta, med lika skäl kunde sägas utgöra det absolutas
egen kunskap om sig sjellt[1].
Den intellectuella åskådningen är sålunda det begrepp,
för hvilket, liksom genom ett trollslag, verlden upplåter sitt
innersta: alla väsenden äro endast speciella uttryck af den
act, hvarigenom det absoluta urväsendet åskådar sig sjelft,
eller idéer i Guds eviga sjelfmedvetande[2]; och menniskan
måste, i det hon förnimmer sig sjelf, också tillika förnimma
det absoluta och dess lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
