Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åkerns folk - Hon som var ful
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
SAXON: [INDER KAMPEN FÖR BRÖD
Hon hade rest sig upp, och de hade börjat gå
gångstigen framåt. Han gick med huvudet tankfullt sänkt mot
marken. Plötsligt såg han upp. Märta grät.
»Märta, vad gråter du för?»
»Därför... Varför är du alltid så hård emot mig?»
»Du ville att jag skulle vara liksom de andra?»
»Gunnar!...» nästan skrek hon fram, men med något
halft förtvivlat i stämman.
Han tog hennes hand, som nästan skälvde i hans.
Hans läppar rörde sig, såsom ville han säga något, men
han fick ej fram ett enda ord.
Så slog han sina armar kring hennes hals och kysste
henne.
»Nu förstår du, varför jag varit hård emot dig, Märta.
Det är därför att jag hållit av dig. Och det har jag
gjort sedan barndomens dagar. Jag är ju fem år äldre
än du, så att jag kunnat följa din uppväxt altigenom.
Jag mins dig som skolflicka — du i första och jag i
fjärde klassen. En gång, det har du kanske glömt,
räddade du från stryk. Skolläraren hade befalt, att vi ej
finge komma till skolan med smuts under naglarna; då
finge vi smaka linialen. Jag hade glömt tillsägelsen och
visste inte hur jag skulle bära mig åt, ty jag saknade
kniv. Då stack du till mig en knappnål — just det jag
behövde. Och, kan du tro det, därmed vann du
fullständigt mitt hjärta, som sedan hållit fast vid dig. Jag sörjde
över att se dig jäkta efter nöjen. Jag sörjde över att
se dig ta emot kurtis, som bara gälde dina pangar. Ty
den kom från pojken, som varken kunde se ditt
hjärtelag eller brytt sig om att söka efter det. Men glad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
