Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Småstadsbilder - Omplanterad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OMPLANTERAD
203
»Hör du», frågade jag min vän handelsmannen i
samma hus, »vilken är kvinnan, som jämt håller till i
trädgården härute?»
»Å, det är fru Jöns Erik, vet jag.»
»Fru Jöns Erik? Vad vill det säga?»
»Jo, det vill säga, att hennes man heter Jöns Erik.»
»Ja, det förstår jag nog, men ...»
»Häjda dig lite, så skall du få höra historien. Jöns
Erik Larsson var torparpojke och benämndes Jöns. Men
så vart han dräng hos kronofogden i orten och kallades
sedan ’kronofogdens dräng’, vilket var halvvägs överklass
därute i bondsocknen. Därför fick han också — utan att
han, det är då visst och sant, var varken någon skönhet
eller något geni — dygdädla Katarina Elisabet Larsdotter
med gård och hela kodiljen, svärmodern inberäknad. När
käringen dog, sålde Jöns Erik gården och flyttade in
till staden. Han hade aldrig haft lust för ’bondlivet’, d.
v. s. arbetet, och han jämrar sig än i dag för sin rygg.
Nu skulle han slå sig i ro, och så köpte han det här
huset.»
»Är han så förmögen?»
»Ja, till ali olycka. Ty nu får naturligtvis det här
rucklet stå i evighet och skämma ut stadens nästan
vackraste plats. Men det ger bra hyror. Jag får t. ex.
betala ...»
»Angår mig inte. Jag vill veta något om Jöns Erik.
Han köpte den här gården och flyttade till staden...»
»Ja, och sedan vart han galen av högfärd. Hustrun
får inte längre kalla honom Jöns, utan Erik. Och får
du fast i honom och inte säger Larsson, så gratulerar
jag dig. Men ännu värre: han köpte den här s. k. ke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
