Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
både är i och för sig väl berättad och framställer
Glúms karaktär i trogen öfverensstämmelse med sagan;
men vid närmare pröfning finner man, dels att dess
infogning är klumpigt och vårdslöst verkstäld, dels
att den nödtorftiga utfyllnaden (före och efter själfva
vänpröfningshistorien) är föga originell.
Den «röda tråden» i den egentliga Glúmssagan (om
man bortser från den inledande berättelsen om Glúms
fader och episoden om Víga-Skúta) utgöres af hjältens
fäjd med sina grannar Esphœlingarne. Äfven
Ingólfs-episoden är satt i förbindelse med denna fäjd. Kálfr
på Stokkahlaða säges (XIII 53) vara «vän till
Esphœlingarne»; efter hans död är det Esphœlingarne,
som söka få dråparen sakfäld (XIV 61—62); med den
Þorvaldr, som åtagit sig käromålet, torde menas
Þorvaldr krókr, den andre i ordningen af bröderna.[1] Så
långt är alt i sin ordning: Glúmr, som i denna förra
del af sagan oaflåtligt gynnas af framgången, har ett
nytt tillfälle att triumfera öfver sina fiender, dessas
hat ökas och därigenom motiveras ytterligare (fastän
det just icke behöfves) deras följande stämplingar mot
Glúmr och hans släkt. Men ingenstädes i sagans
fortsättning anspelas på denna Esphœlingarnes motgång.
Ej häller innehåller episoden något annat, som utgör
grund eller följd till någon i den öfriga sagan omtalad
händelse, eller som ens kommer till omnämnande förut
eller efteråt. Tvärtom finnes det ett ställe längre fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
