Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
att förnya pappar, på hvilka det stod hans
namn! Och förskräckelsen fick luft i en häf
tig ström onda ord öfver bankdirektören.
Marcussen hörde med förvåning på detta
ovanliga utbrott; men för öfrigt instämde han
helt och hållet, han kände sig äfven förnär-
mad på husets vägnar, och då professorn tyst-
nade, föreslog han, att man helt kallblodigt
skulle skicka Rasmus ner i banken igen med ,
det beskedet, att det för ögonblicket ej kon-
venerar oss att infria dessa papper. Sedan
kunde ju professorn lexa upp Christensen, när
de träffades.
Men det ville professorn på inga vilkor;
då vreden hade brutit ut, satt förskräckelsen
naken qvar; och han började ifrigt fråga Mar-
cussen, om Fortuna ej hade några förfallna
fordringar eller någonting kontant i kassan.
Marcussen strök sina vackra mustacher
och drog upp munnen till ett snedt leende,
ungefär som när pigorna ville ha pengar:
>»Om herr professorn verkligen vill tåla
Christensens oförskämdhet, så är det ju ingen-
ting som hindrar oss att inlösa papperen.
»Jaså, ni har således pengar?»
»Vi ha dem inte inne för tillfället, men
vi kunna begagna vår kredit.»
»Kredit, Mårcussen! När banken refuse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
