- Project Runeberg -  Fortuna /
124

(1884) [MARC] Author: Alexander L. Kielland
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

124

presten; han gaf sig till att harkla och stam-
ma utan att få fram något.

Men professorn, som den äldre, återvann
sin högtidliga stämma: »Efter som det icke
kommer något bud uppifrån, få vi väl hoppas,
att allt går bra; vi få väl ge oss till tåls och
hoppas —>

»Just hvad jag tänkte; man får hoppas —
hoppas och bedja», sade presten och räckte
fram sin hand; och då de nu sågo hvarandra
in i ögonen, var det en tillfredsställelse för
dem begge att se, att de ömsesidigt förläto
hvarandra denna lilla menskliga svaghet.

Så snart han var borta, lade professorn
in de 5000 kronorna 1 ett stort kuvert, förseg-
lade med sitt privata signet och tryckte på
knappen.

»Marcussen! Lemna Christensens bud det-
ta bref.»

Derpå tog han de 250 kronorna, räknade
dem och lade ’dem sorgfälligt och varsamt i
sin egen portmonnä. Han smålog —- ja, han
smålog vid tanken på den försigtige Christen-

sen, som hade sålt sina aktier al pari; här

hade han på en halftimme förtjänat 250 kro-
nor på alldeles samma papper.

Åh jo, Carsten Lövdahl kunde nog täfla
med dem alla, bara han ville.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:13:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kafortunas/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free