Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att locka dem med, så gick det slutligen. Sadeln
sattes på Zuleima, ryttmästarens bästa ridhäst, och
grimman på Brunte, en av arbetshästame, ty som
Olle var en alldeles ovan ryttare, vågade icke Hans
låta honom sitta upp på en inriden häst.
Efter påsadlingen leddes hästarne genom grinden
ut på stora landsvägen, och de två äventyrame begå vo
sig på väg.
Hur angenäm skulle icke denna färd hava varit
i den vackra sommarkvällen genom frisk, doftande
granskog, om icke Hans i böijan haft den gnagande
känslan av att den var olovligt företagen. Men
småningom dövades tanken på fadern genom hoppet om
det väntade nöjet, samvetet slumrade in som det
alltid gör, när man icke aktar på dess röst, och Hans
böljade slutligen smågnola, där han satt på sin
ståtlige springare.
Olle hade all möda att följa honom och kände
sig ganska genomskakad i kroppen, när de äntligen
fingo sikte på den lilla köpingen, vars husrader glänste
röda i aftonsolen. De kommo fram till ett gammalt
magasin, där köpingens répslagare haft sin hampa
förvarad. Utanför stod en skröplig vattkärra, som
icke syntes ha varit begagnad på åratal; bakom
magasinet låg skogen tät och djup, men framför dem
bredde köpingen ut sig längs havsstranden. De sågo
på en öppen plats ett kolossalt tält, där Hans helt
naturligt förmodade att cirkusen var inhyst.
Hans hoppade av och band Brunte vid
vatt-kärrans ena skakel. Han vågade icke taga hästarne
in i köpingen, utan Zuleima bands vid ett träd i
skogskanten. »Det är bäst du lägger dig här i gräset
och vaktar hästarne», sade han åt Olle. »Här har
du ett par smörgåsar att roa dig med.»
Det var just icke precis, vad Olle längtat efter.
Han skulle gärna gjort en tur in till köpingen och
betraktat bodarne där, efter han aldrig hade sett
något som liknade en stad, men det var nu bara att
tiga och lyda. »Håll väl vakt bara», sade Hans, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
