Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= 106
som förde ned till Kristines dörr, kom den gamla
beklämningen öfver honom, endast outsägligt myc- |
ket smärtsammare.
Slutligen tog han mod till sig och knackade
på. En gammal piga, som han icke kände, öpp-
nade för honom. Det var det rum, han så många
hundra gånger hade drömt om; der han i tankarne
hade låtit otaliga scener och möten med henne
föregå, medan han var långt borta; först fulla af
hopp, sedan då hon var gift, sorgliga; och likväl
hade han ständigt haft en känsla af, att hon var
skyldig honom räkenskap.
Den välkända lukten i rummet väckte alla hans
minnen, . och det var med möda han fick fram:
»Är hon hemma?»
Pigan såg på honom: »Frun är der inne.»
Det ryckte till i honom, då hon sade frun.
Dörren till Kristines gamla rum stod öppen. Det
var icke ljus i något af rummen, men gasskenet
uppifrån gatan kastade stora gula qvadrater på
golfvet, så att doktorn kunde se någon som låg i
sängen -der inne.
Han närmade sig och sade: »God afton, Kri-
stinel»
Den sjuka reste sig i sängen och stirrade på
honom. Johan grep tag i dörrposten. Var detta
Kristine? Men hon utstötte ett skrik och rörde
armarne för att hålla honom ifrån sig; pigan
stängde dörren och sade förargad: »Jag trodde, att
frun kände er!»
» Hvad fattas henne?»
» Det vet jag inte,» svarade pigan och öppnade
den yttre dörren för honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
