Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ES 163 ca
och han är en ömkansvärd syn, hvadan jag skrifver
till er, som är hans bror, att ni för Guds barmher-
tighets skull måste laga att det blir ett slut på
detta mål, som nu för snart två år sedan insändes
till kungen utan svar, men bara omkostnader. Li-
kaledes längtar han mycket efter bref från sin dot-
ter Kristine, som nu är er hustru, och förundrar
sig öfver att hon nu ingenting har att skrifva, all-
denstund ni likväl ofta har skrifvit oss till, att hon
inte önskade högre än att bli er hustru, men skäm-
des för åldern, hvarför vi också skrefvo så som
ombads af er med öfvertalningar och sådant; men
jag tror ingen ting af alltihop hädanefter
vördsamt
Lauritz Boldeman Seehus.>
Farbror Anders läste detta bref i den lilla
antichambern, som han hade utanför statsrådets
rum i departementet. Han vek ihop brefvet och
stack in det i kakelugnen, medan han vaggade
med hufvudet och smålog för sig sjelf.
Statsrådet öppnade dörren: »Hör ni inte, Mo?
Jag har ringt två gånger.»
Ander Mo reste sig och såg på statsrådet med
samma meningslösa leende.
»Men, Mo!» utropade statsrådet, »jag tror
sannerligen, att ni börjar bli gammal!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
