Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
=— 70 —
bifall, fastän damerna tyckte att det var gräsligt
trist.
Derpå uppträdde plötsligt till sina vänners för-
färan den blonde kandidat Smith med en glödande
skildring af Jotunheim. Det har aldrig blifvit fullt
klart, om det var vin eller kärlek, som dref honom
till detta steg: Men säkert ar, attusjelfva talet
kunde ge anledning till många gissningar.
Ty bäst som man var mycket högt till fjälls
— talaren upplyste till och med huru många hun-
dra fot — mellan afgrunder och isskred, kom det
någonting om ett ögonpar och en elfva, som en
och annan sedan har påstått skulle vara Caroline
Hjelm, Huru dermed än må våra, nog afidet
hade visst gått med detta tal som det står i sagan:
är den icke slut så räcker den ännu, om icke den
långa blyga studenten Hansen plötsligt hade farit
upp som en raket och utropat: »Lefve Jotunheim!>
Under det skratt, som nu uppstod, dracks
skålen till talarens stora förtrytelse.
Men med studenten Hansen hade det tagit en
sorglig vändring. Ty då han efter supén kom
öfver en butelj portvin, tänkte han att nu skulle
han inte låta hutla med sig. Derför gömde han
sig bakom en etagére och drack glas på glas för
att hämnas. Men portvinet visade sig beklagligt-
vis ännu underfundigare än studenten Hansen, och
då han med högburen panna skred öfver golfvet
för att bjuda upp midt under frangaisen, kom en
af hans vänner framskyndande och högg honom
i armen: »Men Hansen dä! du är ju blixt full,
pojke!»
Detta kärlekslösa tilltal gjorde ett så smärt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
