- Project Runeberg -  Jubelvår /
171

(1986) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag olyckliga!

Vår fader förstod nu att vårt bästa krävde att han
tog på sig ansvaret för den oöverlagda
barmhärtighetsgärningen. När polisen anlände gav han sig godvilligt.
Vår moder blev oerhört skakad av rättegången och av
all den smuts som kastades mot vårt namn. Vi barn
var då ännu mycket små och hon hade först tänkt
flytta från staden och gömma sig med oss på något
ställe där alls ingen kände oss. Men hon insåg att man
överallt förr eller senare skulle komma på den mörka
fläck som missprydde vår familjs vapensköld och hon
valde den modiga vägen. Hon stannade kvar i
Ljungsvik och för en del av den förmögenhet hon ärvt efter
sin moster Emma köpte hon denna vackra villa. Hon
var den första att förkasta sin mans gärning och snart
var hon åter genom sitt öppna och ärliga väsen
accepterad medlem av syföreningen och en ledande kraft i
samhällets umgängesliv.

— Vilken stackars människa! sas det om henne. Vad
allt har hon inte fått gå igenom.

Vår fader talade man aldrig om. Han var i
Sydamerika och nämndes aldrig när det var främmande
närvarande. För att ge oss den trygghet som kontakten
med en fader dock innebär lät hon oss i stället kyssa
hans porträtt varje kväll innan läggdags. Hon visste
att han dömts till livstid och trodde att han aldrig
skulle kunna förstöra hennes liv än en gång. Hon
upprätthöll därför heller inga förbindelser med honom. Av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jubelvar/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free