Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trång och den vägen är smal, som drager till livet, och få äro
de, som finna honom."
— Det var riktigt det, tyckte läraren, du har ett gott
minne, du min lille vän. Och så lade han ut texten vidare.
Den breda vägen det var de köttsliga lustarnas väg, det var
världens väg, det var till exempel drinkarnas. Hm! Men
den vägen leder till helvetet, och dit vill väl ingen av er
komma? O nej, Jesus bevare eder alla! Men den smala
vägen, det var den, som alla Guds barn vandrade, alla de
som trodde på Gud och skriften. Och den går till
Himmelen, där Gud bor, och där de små barnen efter döden få leka
på gator av guld och lovsjunga Herran. Och dit vill ni väl
alla komma? Du och du och du? Ja visst! Och må vi
alla samlas där, små vänner! Den som är trogen i det, som
litet är, han får livsens krona.
Men i lövsalen satt Jakob Erling med sin kamrat och hans
tal blev allt mera högröstat, allt efter som innehållet i flaskan
tömdes.
— Om vi skulle gå in ? skrattade han. Gå in och hälsa på
Olaus Bengtsson, den halte fan?
— Nej, håll dig stilla Jakob, manade den andre. Vi
väntar tills de har gått.
— Det är väl för fan min stuga! Dålig är den, en
gammal rucklig lortstuga är det, men den är då min ändå! Och
jag har rättighet att gå in i den, när jag vill. En fyllhund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
