Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Strid mot det omöjliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingen rörlig kropp, som beskrifver en bana
omkring en attraherande, kan öfverträda denna lag. Alla
i rymden beskrifna banor äro elliptiska, drabanternas
omkring planeterna, planeternas omkring solen, solens
omkring den okända himlakropp, som tjenar henne till
centralpunkt. Hvarför skulle då Gun-clubs projektil
undandraga sig denna naturlag?
Men i de elliptiska banorna intager den
attraherande kroppen alltid en af ellipsens brännpunkter
Drabanten befinner sig alltså i ett ögonblick närmare,
i ett annat aflägsnare från den himlakropp, omkring
hvilken han kretsar. Då jorden är närmare solen,
befinner hon sig i sitt perihelium och på den
aflägsnaste punkten i sitt aphelium. Då det gäller månen, är
han närmare jorden i sitt perigaeum och aflägsnare i
sitt apogseum. För att använda analoga uttryck, som
skola rikta astronomernas språk, bör man, om
projektilen qvarstannar såsom drabant åt månen, säga, att
han på sin aflägsnaste punkt befinner sig i sitt
"aposelenium" och på den närmaste i sitt "periseleniurn".
I. det senare fallet borde projektilen uppnå sin
maximi- och i det förra sin minimihastighet. Men
han gick synbarligen mot sin aposelenitiska punkt, och
Barbicane kunde med skäl tro, att hans hastighet
skulle minskas ända till denna punkt för att
småningom åter tilltaga, i den mån han närmade sig månen.
Denna hastighet skulle vara alldeles lika med noll,
om denna punkt sammanfölle med den för lika
attraktion.
Barbicane tänkte på följderna af dessa olika
lägen och hvilket parti man skulle kunna draga
deraf, då han plötsligt stördes genom ett rop af Ardan.
— För tusan, — utropade denne, — vi måste
medgifva, att vi äro ena riktiga dumhufvuden!
— Det. kan väl så vara, — svarade Barbicane,
— men hvarför just nu?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
