- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
258

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ut, så han ligger och dras med döden, och nio barn har
de ju. Mor sa, att vi väl får ge dom ett doft af vårt,
när jag kommer igen, fast nog blir det svårt — efter
vi har 5 barn själf.»
»Ska du inte ta tre kronor till på säcken, Ruffen
lilla?» sa jag lika sakta.
»Behåll pängarna, Pär», sa. Ruffen, tjock i rösten,
»Jag säljer inte i minut längre, men för gammal
vänskaps skull ska jag lämna en säck som present. Köp
litet mjöl åt grannens i stället för styfrarna, om Pär kan!»
Pär förstod inte först, men när han förstod, började
han storgråta och — —
Vi bjöd honom tillbaka på middag cch nattkvarter
— förstås, och att en påse kaffe och socker ska följa
säcken, faller af sig själft.
»Stå inte där och se ut som ett ondt samvete,
Lovisa», sa Ruffen förargad, sedan Pär väl gått.
»Det är inte jag, som satt upp tullen!»
»Det är det inte», sa jag med darrande läppar. »Men
att du ställt så till att vi måste ta sådana pängar, det
har du gjort!»
»Prata inte — —!»
»Förut kunde vi hjälpa de fattiga på vårt lilla vis
–––-nu — så — — Såg du hur pängarna såg ut,
Ruffen? Såg du hur handterade de var — hur hopvikta
och hur svarta? De har varit framme hundra gånger
och blifvit tittade, på, det kan du vara säker på. — —
Märkte du, att han inte ens förstod att de inte skulle
räcka till — inte alls förstod. Så förfärligt med pängar
måste ju räcka till!»
»Så’nt där är pjåsk», sa Ruffen buttert.
»Hade de inte frosten, så skulle de ju reda sig lika
bra som nå’n ann — —»
»Ja — — men nu har de frosten, ser du. Därför
är det grymt att — — Så förfärligt grymt att — —»
»Lovisa!»
Men jag gick in till mig. När hjärtat är riktigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free