- Project Runeberg -  Hemma i Jockmock /
160

(1896) [MARC] Author: Alfhild Agrell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

inte rår hon för häller — att hon inte har hunnit bli
riktigt färdig som människa utvändigt — för invändigt
är hon då den riktigaste människa som finns–––-be-
stämdt — och — nu vill doktorn — att vi ska lå-åta
en veterinär — ta-a lifvet af henne — nä-ä-r doktorn —
finns, som är så utmärkt skicklig i yrket!»
»Ha ha ha!» klunkade det i ytterrocksbyltet. »Frun
är ta mig tusan dyrbar!
Ha — ha — ha!
Äh, så skönt att få skratta!
Joo ni, rackare, ni! Hvad tycker ni om det?
(Det var åt plågorna.)
Det där var ni inte vana vid! Hva sa?
Åh-å––––så skönt!!
Kan nu frun koka mig en riktigt god kopp kaffe
därborta på kokaren, så ska jag ta mig fan till tack för
kuren sköta hennes apa, som om den vore hennes egen
kötsliga kusin — eller syster. Och det är den väl —
minst — Hva sa?»
»Nej», — sa jag strålande — — »inte riktigt —
syster, men nog känns det som om det vore något slags
blodsband ändå!»
När jag tog i tu med kaffet, riktigt skakade jag
på handen, men det blef utsökt, som väl var, och en
timme senare stannade värkligen stadsläkarens droska
vid vår port och hans dräng ledde eller rättare halade
honom uppför trappan. Han svor och grinade alldeles
förfärligt, men var i strålande godt humör.
Det första han gjorde var att bjuda på snus; det
andra, att fråga hur mycket jag skall ha i honorar för
» skrattkuren.»
Så kikade han efter om det kommit något nytt
porslin på atenjennen och bläddrade i hvarenda bok
och tidningar han fick tag i, och där stod jag som på
kol ’utan att tordas skynda på honom en smul.
Ändtligen frågade han efter »patsjenten» — med slags
skrockande ljud, som sa mig, att han fann besöket »kost-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:37:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jockmock/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free