Note: This work was first published in 1989, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min dotter är sju år och står vid fönstret. Det regnar
över viken och blixten slår ned i transformatorstationen
och det sprakar ur väggkontakterna. Min dotter är sju
år och hon har ingen dödsbricka. Det behöver hon inte
ty vi bor i Europa och av henne blir inte ens minnet
kvar när kriget kommer och världsförsvaret utlöses av
flyttfågelssträck eller felkoppling eller fredsförsvar.
Sju år är hon, kanske blir hon fjorton men aldrig blir
hon tjugoett. Ty jag tillhör den generation som får barn
men inte barnbarn. Och inte kommer jag med i någon
regering och inte i någon stab och inte blir jag kung
och inte blir jag en av de utvalda som får överleva så
länge att de kan krypa upp ur sina hålor och se ut över
vad som en gång var Europa innan pest och strålning
förintar även dem.
Visst är det säreget att tillhöra denna generation.
Säregnast att alla upplever detta som normalt. Men
människan är ett anpassningsbart djur och de av mina
vänner som satt i förintelseläger och överlevde berättar
att även förintelselägren var normal miljö med dagliga
sorger och dagliga glädjeämnen. Och vår generation
har tagit inteckningar på den kommande förintelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
