Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Hemma från vallfarten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingen av dem sade något om det som varit. De ville inte
ha några uppgörelser i så mångas närvaro.
— Mor undrar om du skulle ha lust att komma med hem
och få dig en bit mat, sade Storm.
— Kan mor Stina ta emot främmande så här oförväntat,
så nog vill jag komma, sade Ingmar. Han blev så glad över
att åter vara försonad med skolmästarns, att han för ett
ögonblick glömde bort Barbro.
— Inte kunde jag ta emot vem som helst, sade mor Stina,
men du är ju gammal i gården och håller nog till godo med
som jag har det.
Ingmar kom således att gå med till skolmästarns, och som
man väl kan förstå, rådde där stor glädje. Folk kom
oupphörligen in för att hälsa på de nykomna. Och man berättade
om allt, som hade hänt, och grät ibland, mitt uppe i all
glädjen, över dem, som voro döda. Gertrud skyndade sig att
plocka upp alla de medsända gåvorna. Hon radade upp dem
på ett par bord i skolan och lämnade ut dem jämte alla
medsända kära hälsningar. Det var inte lätt för Ingmar att
slita sig ifrån allt detta, i synnerhet som Storms tycktes vara
nästan likaså glada att ha fått honom tillbaka som Gertrud.
— Du ska väl inte gå än, sade mor Stina, så fort som han
reste på sig.
— Jag skulle väl se hur det står till hemma.
— Dit kommer du tids nog.
Mittunder detta fick han bud, att han skulle komma till
Ingmarsgården, därför att Stark Ingmar låg sjuk och var
döden nära. Så fick han ge sig i väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
