Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I det heliga landet - Senare avdelningen - Barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag tänkte också försöka att hålla allt detta hemligt,
ända tills Ingmar har blivit gift med Gertrud.
Gammal Lisa satt åter tyst och tänkte på dessa ord en god
stund. Hon såg tydligt, att Barbro var så benägen att dra
någon stor olycka över sig, att hon inte vågade säga emot
henne.
— Du har varit mycket god mot oss gamla på
Ingmarsgården, sade gumman tveksamt. Du får inte undra på om jag
gärna ville ha dig kvar som matmor.
— Om jag har varit god mot dig någon gång, svarade
Barbro, så vedergäller du det tusenfalt genom att du är
mig lydig i denna saken.
Barbro satte igenom sin vilja, och på hela sommaren fick
ingen veta, att gossen fanns till. När det kom folk upp till
sätern, gömdes han undan i höladan. Barbros stora
bekymmer var hur hon skulle bära sig åt för att hålla honom
dold, när hösten kom och hon måste vända om ner till
bygden. Hon gick och grubblade över detta varje dag.
Men timme efter timme fick hon barnet kärare, och
härmed återkom något av hennes förra sinnesro. Gossen blev
ock starkare så småningom, fastän han alltjämt var sen att
växa och utveckla sig. Hela sommaren var han svår med
att gråta, och ögonlocken voro alltid röda och svullna, så
att han knappt kunde öppna dem. Barbro tvivlade inte ett
ögonblick, att han var en idiot, och fastän hon nu inte
tänkte på annat än att låta honom leva, hade hon dock
många tunga stunder för hans skull. De kommo oftast om
nätterna, och då brukade hon stiga upp och ställa sig att
betrakta barnet. Det var mycket fult med blekgul hy och
tunt, rödaktigt hår. Näsan var för kort och underläppen för
stor, och när det sov, drog det samman ögonbrynen, så att
det fick djupa rynkor i pannan. När Barbro såg gossen,
tyckte hon, att han hade ett riktigt idiotansikte, och hon
låg och grät hela natten Över att hennes son skulle bli en
olycklig stackare. Men tidigt om morgonen vaknade barnet,
låg fullsövt och i gott humör i korgen, som fick tjäna det
till vagga, och sträckte armarna mot Barbro, när hon talade
till det. Då blev Barbro stilla och tålig på nytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
